Såg nyligen dokumentären ”Miss representation” på Netflix. Den handlar om att kvinnor sexualiserad och döms utifrån de ser ut istället för deras kompetens. Budskapet är att om kvinnor inte lade så mycket tid på sitt utseende skulle de fler kvinnor repersenterade i parlamentet. Självfallet skylls det på populärkulturen. Nu det en amerkansk dokumentär, och lustigt nog ifrågsätts inte deras nästintill icke-existande föräldraförsäkring och tillgång till förskolor. Det är ju trots allt det som hindrar mycket. Finns ju en ganska klar samband mellan att USA har betydligt fler hemmafruar än de nordiska länderna exempelvis.

Varför måste allting vara så svart-vitt hela tiden? Kan man inte få vara både snygg, kvinnlig och smart kompentent och kunnig? Så länge du väljer själv och för din egen skull, och inte för någon annan. Jag själv sminkar mig varje dag, är väl medveten om vilka kläder jag sätter på mig (jag skulle aldrig gå på stan i hood-tröja och lägger tid på både ansiktsmask, nagelvård och fixa håret. Men det är för att jag vill det, min man tycker jag är fin som jag är. Sean tycker jag att det är roligt att leka med smink och färger, att få exprimentera med kläder. Alla får såklart göra som de vill men om jag jobbade i tv eller liknande (som dokumentären handlar om) inte skulle jag vilja sitta framför en kamera i någon random kofta och inget smink.

Jag ser faktiskt ingen anledning till att man inte kan vara sitt snyggaste jag som kvinna och samtidigt vara kunnig och kompetent. Varför måste man vara antingen eller? Ingen ifrågasätter en man som ser bra, ingen ifrågasätter hans kompetens om han har ett bra jobb. Så varför i hela friden ifrågasätts kvinnor? Kom igen det är 2017 har vi inte kommit längre än så?